KEMISK OCH BIOLOGISK BEKÄMPNING - SKILLNADER I KORTHET

Även idag reagerar skadedjursbekämpare ofta på ett skadedjursangrepp med den kemiska klubben – giftbeten mot råttor och möss, syntetiska neurotoxiner (pyretroider) mot mjölmott, akaricider mot kvalster etc. Även i förebyggande syfte var det länge vanligt att använda kemikalier (och så är det fortfarande i viss utsträckning). De rättsliga bestämmelserna kring användningen av biocider och bekämpningsmedel blir dock allt strängare. Detta gäller särskilt livsmedelsindustrin, men även andra sektorer.

På grund av denna trend blir alternativ till kemisk bekämpning av skadedjur allt viktigare. Ett möjligt alternativ är biologisk bekämpning av skadedjur. I den här artikeln får du veta exakt vad som menas med detta och när vilket tillvägagångssätt är lämpligt.

DETTA ÄR VAD SOM MENAS MED KEMISK BEKÄMPNING AV SKADEDJUR

Vid kemisk skadedjursbekämpning används, som namnet antyder, kemikalier för att bekämpa vissa organismer. Det finns ett gift mot varje skadedjur eller grupp av skadedjur (rodenticider mot gnagare, insekticider mot insekter, etc.).

Kemisk bekämpning av skadedjur anses ofta vara särskilt effektiv. Det är dock bara om …

  • rätt kemikalier,
  • i rätt mängd,
  • spridas på rätt ställe,
  • intas av skadedjuret,
  • och skadegöraren har ännu inte utvecklat resistens.
Kemiska gifter kan vara den enda återstående lösningen, särskilt vid ett särskilt allvarligt skadedjursangrepp där inga andra metoder kan hjälpa. De är dock inte rätt metod för förebyggande åtgärder eller för små angrepp på grund av deras höga miljöpåverkan.

Bakgrund om effekterna av kemisk bekämpning av skadedjur:

Trenden mot giftfri skadedjursbekämpning har en bra anledning: de flesta biocider (till exempel de som finns i rått- och musgift) är vPBT-ämnen. Dessa är långlivade, bioackumulerande och toxiska. De förgiftar skadedjuret, men även andra organismer som kommer i kontakt med dem direkt eller indirekt. Rovfåglar drabbas till exempel av sekundär förgiftning efter att ha ätit förgiftade gnagare. Oroväckande höga koncentrationer av PBT-ämnen har också upptäckts i öppet vatten och fisk. Mer information om ämnet finns bland annat i denna studie från Federal Environment Agency.

Det är inte bara den federala miljöbyrån och lagstiftningen som betonar ett i stort sett giftfritt tillvägagångssätt för skadedjursbekämpning; internationella standarder som IFS Food begränsar också användningen av kemiska medel.

Exempel på kemisk bekämpning av skadedjur

Ett mycket typiskt exempel på användning av kemiska bekämpningsmedel är spridningen av råttgift i avloppssystemet. Syftet är att decimera råttpopulationen genom att ständigt placera ut förgiftat bete i rännilar. (Läs här varför denna metod sedan länge är föråldrad och vilka alternativ som finns). Även i företag med mycket svåra hygienförhållanden (t.ex. avfallsförbränningsanläggningar) kan biocidbeten användas på permanent basis.

Fördelar

  • Arbeta snabbt och relativt effektivt


Nackdelar

  • Hög miljöpåverkan (toxiner sprids i miljön och skadar andra djur och i slutändan människor).
  • Skadedjur kan utveckla resistens
  • tar inte itu med roten till problemet och är därför inte hållbara
  • Ofta hög arbetsinsats, eftersom giftet måste appliceras om och om igen
  • Är rättsligt tillåtna endast under mycket specifika förhållanden
  • Användning kan leda till avvikelser vid revisioner (t.ex. enligt IFS)


? Kemisk bekämpning är lite som snabbmat: snabbt och enkelt (och ibland det enda alternativet), men ohälsosamt och inte en långsiktig lösning.

DEFINITION AV BIOLOGISK BEKÄMPNING

Vid biologisk bekämpning (även kallat naturlig bekämpning) används levande organismer och virus för att bekämpa specifika skadegörare. I regel är dessa varelser naturliga fiender till skadedjuren (så kallade nyttoorganismer). Forskare experimenterar också med genetiska modifieringar av en skadedjursart eller användning av specialutvecklade virus. I en skadedjursbekämpares vardag spelar dock sådana metoder för biologisk skadedjursbekämpning ingen roll.

Exempel på biologisk bekämpning av växtskadegörare

De som förlitar sig på metoder för biologisk bekämpning låter så att säga naturen arbeta för sig. Ett bra exempel på detta är att bygga sittpinnar för rovfåglar bredvid eller på en plats där gnagare som råttor och möss ska bekämpas. Mycket viktigt: Om rovfåglar ska äta skadedjuren får biocider under inga omständigheter användas samtidigt. Eftersom giftet, som redan nämnts, också skulle påverka rovfåglarna.

Detta exempel illustrerar tydligt de interaktioner som är så viktiga i ett ekosystem. Ytterligare ett skäl att använda kemikalier så sällan som möjligt.

Fördelar:

  • Toxinfri och därmed miljövänlig
  • Stärker naturliga ekosystem
  • Människor behöver ingripa mindre, vilket är tidsbesparande och kostnadseffektivt
  • Hållbar

Nackdelar:

  • När djur nyligen introducerats i ett ekosystem kan oväntade och oönskade konsekvenser uppstå (exempel: agapaddan användes i Australien för att bekämpa skadedjur i sockerrör, men blev sedan en olägenhet och ett skadedjur själv).
  • Tidsfördröjd effekt

VIKTIGT: GLÖM INTE BORT FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER!

Oavsett om kemiska eller biologiska bekämpningsåtgärder används – i bästa fall uppstår inte ens ett kritiskt angrepp. Förebyggande åtgärder genom hygienåtgärder och strukturella åtgärder (t.ex. rengöring av arbetsytor, installation av flugnät eller tätning av röröppningar) bör alltid utgöra grunden för ett skadedjursbekämpningskoncept.

I IPM-pyramiden hör biologisk bekämpning till “biologisk kontroll” och står därmed mellan klassiska förebyggande åtgärder och användning av gifter. Det innebär att biologisk och kemisk bekämpning kan komplettera varandra, men först bör alla giftfria metoder uttömmas innan biocider, pesticider och liknande används.

SLUTSATS

Gradvis blir miljökonsekvenserna av kemisk bekämpning av skadedjur mer och mer uppenbara. Samtidigt finns det en växande medvetenhet om miljöskydd och en önskan att ingripa mindre invasivt i naturliga system. Därför kommer behovet av giftfria metoder för bekämpning av skadedjur att fortsätta öka – och biologiska metoder är lika spännande som de är beprövade och testade.

Ekologisk skadedjursbekämpning påminner lite om andra “tillbaka till rötterna”-trender som barfotaskor för löpare, hemlagat surdegsbröd som lockdown-projekt eller återkomsten av den gamla goda örtagården … Även inom skogsbruket återupptäcks gamla metoder för hållbart skogsbruk, metoder som våra farföräldrar fortfarande kände till men som har fallit i glömska under de senaste decennierna (t.ex. avverkning av träd med hänsyn till skogsbrukets månkalender för att förhindra skadedjursangrepp, bl.a.).

I slutändan är biologisk bekämpning av skadegörare varken ny eller särskilt innovativ. Katter och ugglor har ju alltid hjälpt till att fånga möss. Och än idag är dessa metoder effektiva och ofta tänkbart enkla sätt att hålla skadedjur borta.